Mat blir metafor för både ensamhet och kärlek i mästaren Wong Kar-wais längtansfulla och förföriska engelskspråkiga debut som var invigningsfilm i Cannes 2007.

Bland caféägaren Jeremys (Jude Law) desserter finns det en rätt som besökarna aldrig beställer: blåbärspajen. Det är inget fel på den, det är bara att folk gör andra val, berättar Jeremy för Elizabeth (Norah Jones) som en sen kväll ramlar in på caféet efter att ha blivit bedragen av sin pojkvän. Elizabeth börjar återvända varje kväll vid stängningstid för tröst – både från Jeremy och från blåbärspajen – tills hon bestämmer sig för att fly staden och bege sig ut på de amerikanska vägarna. I dunkla och poetiskt ensliga barlokaler runtom landet lär hon sedan känna andra vilsna själar i ett försök att lära känna sig själv.  

Med oerhörd känsla för musik och färg målar Wong Kar-wai en lika drömsk och romantisk som melankolisk och hjärtskärande bild av kärlekstörstande människor som gör sitt bästa för att våga lämna ensamheten.

Simon Andersson